Stödcentret för mobbningsfrågor – Valopilkku

Stödcentret för mobbningsfrågor, Valopilkku, baserar sin verksamhet på kamratstöd. Vi erbjuder professionellt ledd eftervård för personer som har blivit mobbade samt för familjer med barn som utsatts för mobbning. Stödet erbjuds i form av kamratstödsgrupper, individuella stödsamtal samt via internet och telefon. Stödcentret Valopilkku tillhandahåller tjänster på främst finska men det är också möjligt att kontakta Tina på svenska.

Valopilkku var först i Finland med att erbjuda kamratstöd specifikt för dem som blivit mobbade. Vi erbjuder även utbildning om mobbning som fenomen, ingripande vid mobbning och eftervård för både yrkesverksamma och föräldrar till mobbade barn.

Huvudsyftet med denna text är att belysa mobbning som fenomen i den finländska skolan. Syftet är också att lyfta fram hur den finländska lagstiftningen förhåller sig till mobbning och vilket ansvar skolan har. Vi hoppas att detta kan vara till nytta för alla som vill veta mera.

Skolsäkerhet är alltid en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter

Enligt konventionen om barnets rättigheter har barnet rätt till skydd mot våld och all form av misshandel i alla situationer och miljöer. Detta inkluderar skolmiljön. Juridiskt spelar det ingen roll vilken typ av aktivitet vi definierar som mobbning, eftersom alla former av väld mot ett barn måste åtgärdas. Enligt lagen om grundläggande utbildning (29 §) har barnet rätt till en trygg studiemiljö, vilket innebär skydd mot allt som äventyrar barnets fysiska, psykiska, sociala eller pedagogiska säkerhet under skoldagen. Ansvaret för elevernas säkerhet vilar alltid på utbildningsanordnaren. Läraren eller rektorn måste informera vårdnadshavaren till både den som mobbat och den som blivit utsatt för trakasserier, mobbning eller våld som skett i skolan eller på skolvägen.

Det finns inga specifika bestämmelser i lagen om grundläggande utbildning om exakt vad mobbning är, hur den ska utredas eller hur uppföljningen ska ske. Skolspecifika handlingsplaner finns i planen för elevvård, som föräldrar har rätt att ta del av (finns ofta på skolans webbplats eller i kommunens läroplan). (Hakalehto 21.4.2021)

Samarbete med skolan

Skolans skyldighet att samarbeta med vårdnadshavarna är lagstadgad, och ansvaret för att detta samarbete genomförs ligger på skolan. I mobbningssituationer kan samarbetet vara utmanande på grund av de starka känslor som väcks hos alla parter. Ett samarbete mellan hem och skola, när det är som bäst, innebär att man delar utmaningar och framgångar samt stöder varandra med barnets bästa i fokus. Om samarbetet inte fungerar, t.ex. om mobbningen fortsätter eller om parternas syn på situationen går isär, sätts förälderns tillit till skolans personal och professionalism på prov. Skolans personal är bunden av tystnadsplikt gällande information om eleven och familjen. De får inte lämna ut information till utomstående, vilket ibland kan göra det svårt för föräldrar att få veta exakt vilka åtgärder som vidtagits mot det barn som mobbar.

Verksamhetsmodell för utredning av mobbning

Som förälder är det naturligt att vilja agera. Först kan du försöka ta reda på vad som hänt, när det hände och vilka som är inblandade. Skolans personal bör börja utreda situationen så snart de får kännedom om den. Den utsatta elevens säkerhet måste garanteras under hela processen.

Kontakta i första hand barnets lärare eller klassföreståndare. Om mobbningen har pågått länge, eller om du är osäker på om läraren har agerat tillräckligt, bör du kontakta rektorn. Ta reda på vilka konkreta åtgärder som vidtagits och hur framtidsplanen ser ut. Fråga hur situationen kommer att övervakas och vad planen är om mobbningen fortsätter. Var uppmärksam på barnets mående – är barnet deprimerat eller rädd? Kontakta elevvården (t.ex. kuratorn) om barnets trygghetskänsla har rubbats. Att investera i barnets säkerhet i klassrummet, i korridorerna och på skolvägen är avgörande.

Aktiv övervakning och förebyggande av återfall är viktigt. Detta kan innebära omgruppering i klassen eller arbete med gruppen för att bryta negativ gruppanda. Om mobbningen inte upphör kan man kontakta bildningsdirektören, göra en barnskyddsanmälan och/eller en polisanmälan. Mobbning skadar alla inblandade. Ett barn vars aggressiva beteende inte åtgärdas lär sig att maktmissbruk är acceptabelt, vilket inte är en sund grund för att växa upp.

Former av mobbning och strafflagen

Följande former av mobbning är enligt lag förbjudna (Heino 2023):

  • Förolämpningar och att spotta på någon: Ärekränkning (RL 24:9)

  • Knuffar och slag: Fysiskt våld, misshandel (RL 21:5)

  • Skadegörelse på egendom: Skadegörelse (RL 35:1)

  • Hot: Olaga hot (RL 25:7)

  • Spridning av känslig information: Spridande av information som kränker privatlivet (RL 24:8)

  • Låsa in någon eller blockera vägen: Frihetsberövande (RL 25:1)

  • Tvinga offret till förnedrande handlingar: Tvång (RL 25:8)

Skolans rätt och skyldighet att göra anmälan

Skolan har en skyldighet att göra en anmälan till barnskyddet eller polisen om det finns misstanke om sexualbrott eller brott mot liv och hälsa (t.ex. misshandel). Polisen måste även underrättas om handlingar som uppfyller kriterierna för ett brott, även om förövaren är under 15 år. Skolpersonalen är skyldig att göra en barnskyddsanmälan utan dröjsmål om de oroar sig för ett barns behov av vård, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende.

Att hantera mobbningssituationen till slut

Vi bör alltid uppmärksamma tiden efter att den konkreta mobbningen har upphört. Det finns ofta kvarstående konsekvenser av den förlorade tryggheten. Det är viktigt att inte tysta ner det som hänt, så att offret inte får känslan av att händelserna saknade betydelse.

Läraren bör sätta ord på det skedda och följa upp hur de olika parterna mår. Aktiv eftervård och uppföljning bör vara standardhantering av situationen. Både den som mobbat och den som blivit utsatt bör erbjudas möjlighet att bearbeta händelserna. Barnet som blivit mobbat behöver stöd för att komma in i gemenskapen och leken igen. Det är viktigt att barnet får prata om känslor som rädsla, ångest eller hämndlystnad med trygga vuxna. Den som mobbar igen, behöver stöd till att hitta ett icke-aggressivt sätt att vara tillsammans med andra.

Stöd från skolhälsovårdare och kurator

Skolhälsovårdaren har en viktig roll i att förebygga och identifiera mobbning vid hälsogranskningar. Skolkuratorns stöd är vanligtvis kortvarigt (ca 2–4 besök), men kuratorn kan vid behov vägleda eleven vidare till andra vårdkontakter. Individuell elevvård är frivillig (notera dock att stöd för lärande och skolgång inte kräver samtycke).

Barn med särskilda behov i mobbningssituationer

Barn med särskilda behov löper en fyrfaldig risk att bli förövare eller offer redan i förskoleåldern – och en åttafaldig risk att bli både och (Repo 2015). Barn med ADHD/ADD har en 3–17 gånger högre risk att bli involverade i mobbning. Ett barn med beteendesymtom stämplas lätt som en "bråkmakare" eller som "annorlunda".

Interaktionssvårigheter kan göra att barnet inte kan försvara sig, eller försvarar sig aggressivt i situationer där det inte behövs. Känslan av att vara annorlunda kan driva ett barn med särskilda behov att acceptera vilken roll som helst i en grupp bara för att få vara med. Tidig identifiering, korrekt diagnos och förståelse för olikheter är avgörande faktorer för att förebygga mobbning.

Att stödja offret

Det viktigaste stödet är att säkra skolgången, t.ex. genom att se till att barnet kan tillbringa rasterna eller studera på en trygg plats borta från mobbarna. Kuratorsbesök bör vara lättillgängliga. Fokus bör ligga på offrets faktiska behov och hur skolan kan bemöta dem. Det är avgörande att barnet ser att vuxna tar ansvar för säkerheten genom konkreta handlingar.

Att hjälpa den som mobbar

Det är lika viktigt att uppmärksamma förövaren och adressera det aggressiva beteendet. Hur kan vi hjälpa dem som mobbar? De bör hållas ansvariga, vilket innebär konsekvenser och sanktioner. Att öka mobbarens självinsikt och träna på empati och känslomässiga färdigheter är en bra början. Det är också viktigt att utreda barnets hemsituation vid upprepad mobbning. Lagliga åtgärder som klassbyte eller tillfällig avstängning är möjliga men används sällan. Frågan vi bör ställa är: vad behöver detta barn för att ändra sitt beteende?

Skolans lagliga disciplinära åtgärder

Skolan har flera verktyg:

  • Fostranssamtal (ska dokumenteras och vårdnadshavare informeras).

  • Avvisning från lektion eller resten av skoldagen.

  • Kvarsittning.

  • Granskning av föremål och omhändertagande av farliga föremål.

  • Skriftlig varning, tillfällig avstängning eller i sista hand avstängning.

Att stärka offrets självkänsla

Som förälder kan du stödja barnet i att hitta relationer och grupper utanför skolan. Det är viktigt att barnet får uppleva acceptans och framgång på andra arenor. Kamratstöd i en mobbningsfri miljö är extremt viktigt för självkänslan. Platser som ungdomsgårdar, hobbygrupper eller "Tjejernas/Killarnas hus" kan erbjuda trygga miljöer.

Föräldraskapet är stressigt när barnet mobbas

Att ha ett barn som blir mobbat är tungt för hela familjen. Familjerådgivning, barnskydd eller kamratstödsgrupper kan vara till hjälp. När föräldrarna orkar bättre, ökar barnets chanser att klara sig. Långvarig mobbning kan orsaka kronisk stress hos föräldern, vilket påverkar hela familjedynamiken, inklusive syskon och parförhållandet.

Det är viktigt att som förälder bearbeta sina egna känslor för att:

  1. Orka själv.

  2. Kunna stödja barnet bättre.

  3. Underlätta utredningsprocessen med skolan.

Egna erfarenheter av mobbning kan påverka

Det är inte ovanligt att föräldern själv har varit utsatt för mobbning. Detta kan påverka hur man reagerar på barnets situation.

  • Man överrreagerar: Man blir överbeskyddande, överreagerar eller känner misstro mot skolan. Det egna traumat kan komma upp till ytan.

  • Man förnekar barnets upplevelse: Man bagatelliserar situationen ("Jag hade det mycket värre") eller försöker "härda" barnet med kommentarer som "anfall är bästa försvaret".

Sätt att minska offrets skam

När barnet lämnas utanför känner det ofta skam och tänker att det är något fel på hen. Var försiktig så att du inte ökar skammen genom att prata om barnets rädsla inför andra. Uppmuntra barnets styrkor så att barnet ser sig själv som mer än bara ett "offer". Undvik att sätta barnet i situationer där det hamnar i underläge redan från början.